Around the world

Around the world

Om denna blog

På denna blog reflekterar jag dels över händelser som jag finner intrerssanta runt om i världen och dels lämnar jag här reseskildringar från mina resor.

Anhui

ReseblogPosted by HP Nilsson 16 May, 2012 20:49

16 maj 2012

Buss till TunXi idag. Skulle ta 6 timmar enligt guideboken men tog bara drygt 2 ½ timme. Måste ha öppnats en ny väg. Vi åkte betalväg rakt genom landskapet som nu blivit påtagligt kuperat. Broar och tunnlar och broar. Vid sidan om kunde man ibland se den gamla serpentinvägen som snirklade sig runt kullarna. Vi anlände PÅ MINUTEN! Hur lyckas dom?

För att komma till busstationen i morse blev det elmoppe igen, med hela packningen. Lite överpris men det gick inte att pruta. Han, chauffören, slog knytnävarna mot varandra som ett tecken på att det var stockningar i trafiken och menade att det var bättre med hans moped än taxi. Han hade nog en poäng i det.

Trafiken i övrigt är, som alltid, mycket underhållande. Delirious. Trafikregler existerar inte på det sättet vi känner till. Filkörning är till exempel ett obekant begrepp. Man skapar så många filer som det behövs för tillfället. Rättesnöret, har jag förstått, är framskärmarna på bilen. Den som ligger först har rätt att preja den andra. Ändå kör alla lugnt och behärskat. Sällan någon som hetsar upp sig. Och sällan man ser några olyckor. Dom är otroliga på att se upp och tycks ha ögon i nacken. Västerlänningar skall inte köra bil här.

Inget pjosk med fotgängare som hemma. Här får alla ta hänsyn på samma vilkor, bilister, moppedister, fotgängare och hundar. Lite bedrägligt är att det är tillåtet att svänga höger i korsningar även om man har rött ljus. När man går över gatan räcker det alltså inte att se till höger och vänster utan det är bäst att kolla bakom en också. Bedrägligt är också elmopederna som ofta anfaller en fullständigt ljudlöst bakifrån.

Här i landet är det vanligt att busstationerna för fjärrtrafik ligger lite utanför samhället. Igår var det östra stationen, idag den västra. Jag är bra på att uttala ’busstation’ nu i alla fall. Det innebär i verkligheten att det oftast kostar lika mycket att ta sig till stationen som själva bussresan. Idag kostade elmoppen 80 spänn och bussresan 90. But thats life.

Jag träffade en tysk igår som lite underhållande berättade om samma upplevelser som jag haft – När han kommit till busstationen hade han lite tvekande sagt till sin guide: ”Eh, är du säker på att detta är en busstation?”. Stationerna är stora som flygplatser med security-check, 16 biljettkassor, olika väntsalar för olika destinationer och olika gate’ar till olika perronger. Det gäller att kolla biljetten noga och registrera alla siffrorna. Man kan inte räkna med att någon kan engelska. När bussen så startar taxar de ut på startbanan med hjälp av små flickor med gröna och röda vimplar och innan man lämnar stationsområdet får chauffören kvittera ut bussen, eller nåt, vid grinden. Serious bussines!

Bussar heter för övrigt ’rökvagnar’, i motsatts till tåg som heter ’eldvagnar’. Cyklar är faktiskt också en slags ’vagn’. Roligt språk, kinesiskan. Bara en parentes.

Tunxi var det. Jag har fått rum på ett riktigt backpackerplace, mitt i smeten. Old Town Youth Hostel. Här finns nog allting en backpacker behöver, möjligen utom opium och marijuana. Öl, kaffe, kartor, efterlämnade böcker, biljettbokning, pannkakor, tourguides, datorer, WiFi, västerländsk popmusik i högtalarna, toalettstolar (dvs inga squat toilets), flummiga målningar på väggarna, pingisbord, engelskspråkig personal och Gordons gin. Här kan man chilla i veckor. Jag fick ett rum med faciliteter för 138 kr. Now we are taking!

Träffade en svensk här på hemmet. ’Han e från Ume’. Vi hade ett långt samtal om hur bra allting är här, hur dåligt det är hemma och hur dumma amerikanarna är. Så trevligt!

Jag går ut hårt. Kl 06.30 imorgon går shutteln till Gula Berget och sedan blir det en heldag med vandring till 1800 m höjd. Massor av trappsteg…

  • Comments(0)//aroundtheworld.hpnilsson.se/#post38