Around the world

Around the world

Om denna blog

På denna blog reflekterar jag dels över händelser som jag finner intrerssanta runt om i världen och dels lämnar jag här reseskildringar från mina resor.

Stairway to Heaven

ReseblogPosted by HP Nilsson 17 May, 2012 20:06

17 maj 2012

Tidig morgon. Frukost kl 6. Det finns två vandringsleder upp till bergstoppen. En lättare och en svårare. Ja, sen finns det ju linbana också förståss. Jag pratade med killen från Umeå han föreslog den västra, svårare, leden för det är där sevärdheterna finns. Inga problem tyckte han. Men man skall ju inte lita på en norrlänning så klart. Jag har rest både med österrikare och kanadensar. Inga av dessa tre är trovärdiga när det gäller sådana bedömningar. De är väl födda med en ryggsäck på ryggen… Och får en manisk blick när man nämner ordet ’berg’.

När jag betalade inträdet, man betalar alltid inträde i Kina – ’mai piao - köpa biljett’ är bland det första man lär sig säga. Jo,.. betalade inträdet utan att betala linbanan frågade dom direkt - VAR KOMMER DU IFRÅN? Typisk Alien tänkte dom. Dom hade ju en annan svensk därför ett par dar sedan. Så nu har vi väl satt ribban…

7 km trappor. Branta trappor. Insåg direkt att jag var den enda som gick upp, leden var inte ens utmärk utan jag fick fråga om vägen. Efter första de kilometrarna undrade jag vad jag gett mig in i men sen hittade man rytmen på något sätt. Men det tog sin tid, drygt fyra timmar upp till samlingsplatsen. Därifrån var det ytterligare en tre km upp till ’The Lotus Peak’ den absoluta toppen på 1860 meter. Totalt en 10 km upp således. Och några kilometer ner igen till linbanan som jag tog tillbaka ner. Funderade ett tag på att stanna på berget inatt men hotellpriserna började på 1400kr, få det fick vara med det.

The upside var att man slapp alla skrikande kineser. Lugnt och tyst. Och fantastiska vyer. Tur med vädret också, jo jag hade ju faktiskt haft koll på väderprognosen, strålande solsken utan ett moln. Fenomenal utsikt således. Det regnar 180 dagar om året här och hur många dagar som är mulna kan man bara gissa…

Kineser ja, det var tusentals turister här idag. Tror inte jag ljuger om jag säger tiotusen. Mitt i veckan. Varför är dom inte på sitt jobb? Ingen holiday nu vad jag vet. Dom rör sig alltid i grupp, som en bisvärm. Kineserna har nämligen sitt eget sätt att turista. De är sällan speciellt intresserade av ämnet i sig, vyerna-konsten-arkitekturen eller vad det nu är, utan det är umgänget som är det viktiga. Och ett bekräftande foto, I was here - med V-tecknet, som man kan visa för släkten och arbetskamraterna. ”Oh, har du varit i Huangshan. Det är vackert där. –Ja, det är jättevackert”. ”Ooh, har du varit i Hanszhou också, det är såååå vackert där. –Ja, det är sååå jättevackert”. ”Jag har sett buddagrottorna i Mogao – de är så gamla. – Oh ja, de är verkligen jättegamla”. Schabloner på nåt sätt.

Men, så har dom det…

Nyheter: Läste nyligen om att en sjukförsäkring införts som täcker 40% av sjukhuskostnaderna. ”För vissa, i alla fall”, inflikade Xiang. Alltid en början. I går var det ett reportage om en kooperativ sjukvårdssystem för fattiga på landsbygden. Förstod inte riktigt. Sjukvårdskostnaderna är ofta en katastrof för de som drabbas. Flera årslöner, kanske en livs lön. Hela släkten belastas således. På den kommunistiska tiden betalade ens kooperativ, alla tillhörde ett kooperativ, sjukvård, barnomsorg och nån slags pension. Men när privatiseringen slog igenom fanns plötsligt inget socialt skyddsnät längre. Inget skattesystem heller för den delen. Nu försöker man jaga ifatt utvecklingen men det tar väl sin tid.

200 bergsfoto blev det idag och träningsvärk i morgon, men det kan jag nog behöva. Det som inte dödar en stärker en, sägs det ju... Tror jag skall chilla en dag.

  • Comments(0)//aroundtheworld.hpnilsson.se/#post39