Around the world

Around the world

Om denna blog

På denna blog reflekterar jag dels över händelser som jag finner intrerssanta runt om i världen och dels lämnar jag här reseskildringar från mina resor.

NanJieCun - Det sista kooperativet

ReseblogPosted by HP Nilsson 23 May, 2012 22:25

23 maj 2012

Tåg igår, buss idag. Efter byte i Luoyang kom jag fram till en litnenbyhåla, LinYang, vid femtiden. Antagligen inte så liten som man tror. Efter att ha rest genom bygden i två dagar kan jag bara säga: Fan vad dom bygger! Överallt! Jag tycker det är värre än någonsin. Alla städer bygger nya lägenheter, inte ett eller två hus utan hela bostadsområden. Vägbyggen eller förbättring av de befintliga vägarna pågår överallt, i städerna såväl som på landsbygden. I FuYang byggdes nya järnvägsspår, kanske en ny station till och med, och elektrifiering pågick. Där och i LinYang byggdes busstationerna om och bussarna fick tillsvidare parkera huller om buller på gatan. I alla hörn ligger sandhögar och med jämna mellanrum fanns betongstationer eller makadamupplag.

Jag har tidigare förutspått att en 400 miljoner kineser skall flytta in till stan. Nu nämndes 350 miljoner på TV. Fortfarande har ca 40% sin inkomst från jordbruket, en modern stat som Sverige eller USA ligger på 1-2 %. Klart dom bygger! ...men vara får dom all betong ifrån?

Någon kulturell förbättring kan faktiskt också skönjas. Bostadshusen är inte längre bara fyrkantiga betongkolosser utan nästan lite designade och har antydan till färgsatta. Skräpkorgar, även för recycling, finns av gott mått i stan och i parker och används faktiskt. På tåg och bussar slänger man inte skräpet på golvet eller ut genom fönstret, jo i här i Henan förståss, utan samlar noga ihop det. Men det är klart, när kineserna dratt i sig en jumbopack med solrosfrö blir det ju en del skalrester på golvet, tillsammans med nån äppleskrabba. Att spotta på golvet och röka i kupén har också kommit av sig. Nästan.

Kaffe och WiFi har jag redan nämnt. Toalettstolar är vanligare och det händer till och med att det finns toalettpapper på toaletterna. Dock skall man aldrig gå någonstans utan en bunta färdigvikta toapapper i fickan.

Hur som helst är jag nu i Linyang, en lite håla i centrala Henan. Utlänningar är uppenbart mycket ovanliga här. Jag har varit statist på säkert en 25 familjefoton ikväll med skolungdomar, småbarn och svärmödrar. När jag anlände efter sju timmars resa gick jag in på första bästa hak jag såg. ”Oj, en Laowei”. Jag sa jag var svensk och det var helt okej. Ägaren bjöd på en sup direkt. Och så några gruppfoto. Sverige är förövrigt inte lätt att säga men funkar också bättre nuförtiden. Man får lägga till rejäla diftonger bara, Svarijeää, liksom. Fortfarande säger jag ibland att jag kommer från Danmark. Och att jag är musiker, sjuksköterska funkar inte här.

Här i byn finns den enda kvarvarande maoistiska kooperativet, NanJieCun. På det stora torget utanför står en Mao-staty bevakad av två soldater från livgardet. I fonden finns stora porträtt av, Marx, Lenin och Stalin. I högtalarna spelas revolutionära sånger och det förmedlas något budskap, förmodligen om kooperativets dygder. Själv bor jag i kooperativets hotell, uppassad av massor små flickor som hälsar en välkommen och öppnar och låser dörren åt en.

Här finns ingen turism och det är lugnt och avslappnat och rent på gatorna. Några mindre men välskötta parker förmedlar också en avkopplande stämning. Industrierna häromkring verkar dock påtagligt öde, precis som guideboken påpekar, och kanske är allt en stor fake. Låter egentligen rimligt. Behagligt i alla fall och jag ångrar inte att jag gjorde denna detour.

  • Comments(3)//aroundtheworld.hpnilsson.se/#post45