Around the world

Around the world

Om denna blog

På denna blog reflekterar jag dels över händelser som jag finner intrerssanta runt om i världen och dels lämnar jag här reseskildringar från mina resor.

Från Pekingmannen till Indiana Jones

ReseblogPosted by HP Nilsson 06 Jun, 2012 23:15

Onsdag 6 juni 2012

Utflykt idag igen. Började dock dagen med att jaga en tågbiljett. Ibland blir det lite struligare än man trott. Ett kvarter från hotellet ligger ett biljettkontor. Var det meningen i alla fall. Nu var hela kvarteret rivet. Lite lång näsa. Frågade en trottoarvakt – dom har faktiskt vakter på trottoarerna som håller reda på parkerade bilar, som man parkerar just på trottoarerna – och fattade att det fanns ett kontor längre bort, precis så diffust som man kan förvänta sig av en kines. En taxichaufför körde mig dit bara för att inse att det också var stängt. – Okay, kör mig till tågstationen då, sa jag men han bara skrattade och sa ’hen dade’ – JÄTTESTORT (You don't want to go there!), och viftade med armarna. Ett par telefonsamtal så hittade han ett annat kontor, inrymt i en hörna i en hotellobby. Hur skall man kunna hitta sådana ställen? Visst kan kineser vara mycket hjälpsamma!

Så jag fick min biljett i alla fall. Allt ordnar sig alltid i Kina. Hardsleeper, bottenslafen denna gång vilket betraktas som lyxigast. Det känns tryggt att ha denna lilla röda papperslapp i fickan på nåt sätt. Känns som ens framtid är tryggad. Det blir inget Inre Mongoliet denna resa, det blir för stressigt och hafsigt. Djingis Mausoleum, som jag skulle besöka, är dessutom en fake visade det sig. Det blir Datong i Shanxi istället, kl 23,30 imorgon.

En del nya trick har jag lärt mig denna resa. Jag fottar alltid det kinesiska namnet dit jag skall med mobilen. Så visar man bara upp det i biljettkassan. Dom är duktiga på att fatta vart man skall men det är definitivt bra att dubbelkolla. Innan man betalt. Likaså fottar jag stadsskartan eller laddar ner från Google och för över till mobilen. På det sättet slipper man asa med guideboken, som är på 1000 sidor och väger nåt kilo, hela tiden. Inget man har i bröstfickan liksom. So now I'm traveling light...

I övrigt är mobilen ingen revolution precis. GPS, Mina Platser, kartbilder, sociala medier, väderprognos och sånt kan man ju glömma. Efter 3 dagar hade jag förbrukat mina 650 kr i dataöverföring! Hur tänker mobilbolagen här då??? Förövrigt är Facebook och Youtube bannlysta i detta land.

Så tog jag bussen från Norra busstationen ut på landsbyggden, till Shui Dong Gou, en arkeologisk site på gränsen till Inre Mongoliet. Jag fick be chauffören säga till när vi var framme. Här har man funnit mänskliga spår 30,000 år tillbaka som både tidsmässigt och innehållsmässigt överensstämmer väl med fynden i Europa och Mellanöstern. Människan spreds alltså ganska jämt över kontinenterna. Franska arkeologer fann platsen på 20-talet och viktigast är kanske att det var startskottet för arkeologiska undersökningar i Kina.

Ett museum ingick i touren. Här hade man tillfogat några skallar av Homo Habilis och Pekingmänniskor för att göra det intressantare. Den första pekingmannen hittades ju faktiskt med hjälp av en svensk, Kina-Gunnar. Han var väl egentligen dansk men vi svenskar brukar säga att han var svensk av någon anledning. Han var i alla fall både geolog och arkeolog och hjälpte kineserna att hitta mineraler i början på förra seklet. En dag avslöjade hans falkögon att ’där borta har det nog bott människor för länge sedan’. När man senare började gräva där fann man den första ’Pekingmannen’, nån Erectus-typ, ca 500,000 år gammal. En förmänniska med kinesiska drag. Mycket viktig för den kinesiska självkänslan. Originalet försvann tyvärr spårlöst under japanernas invasion. Kina-Gunnar, som vi är mycket stolta över hemma i Sverige fanns dock inte nämnd här.

Platsen är dock mer än så. Här finns en del av den Långa Muren, inte de äldsta delarna men ändå. Denna del är från Mingdynastin på 1400-talet och sträcker sig ca 20 mil och utrustad med fyrtorn. Muren är inte så glamourös som den tegelklädda delen vid Peking. Den är heller inte restaurerad utan i högsta grad i befintligt skick. Här är den byggd av packad lera armerad med vass, vilket stora delar av muren förövrigt också är.

Jag kan nu skryta med att jag varit på början av muren i Kinesiska Sjön, på slutet av den i Gobiöknen, Badaling i Peking såklart och Mingmuren i NingXia. Tja, nånstans till tror jag.

På platsen finns också en litet Ming-fort som ansvarade över fyrtornen på muren och som grädde på moset finns det ett 3 km långt kulvertsystem under marken. Här finner man allt man kan önska från en Indiana Jones-story. Lönngångar, falska dörrar, hemliga gömställen, djupa golvfällor med spetsade träpålar, knivblad inbyggda i golven och spikklubbor i taken. Golven i gångarna är fortfarande klädda med sten från Ming-epoken och man kan identifiera ett kök, en samlingssal, vaktposter, logement och en liten vattenbrunn.

Dom är faktiskt roliga, kineserna. På denna högst seriösa rundtur, som tog mer än tre timmar, lyckades dom få in en illustration på en 270 graders panoramamodell med bildspel, blixtar, regn ,snö och jordbävning, en tur med en elbuss, en kamelritt, en båtfärd och en lift med en åsnekärra. Tillbaka till museet åkte man dieselbuss. Sicken heldag!

Fick lift tillbaka till staden och dumpad i utkanten någonstans. Fattade inte riktigt vilket håll vi kom ifrån och fick irra omkring ett tag men räddade mig genom att lyckas lukta mig fram till 'Napoli', det italienska kaféet. Konstiga förmågor man har.

50 spänn för en kanna brasilianskt kaffe, men det var en värdig avslutning på denna dag.

  • Comments(0)//aroundtheworld.hpnilsson.se/#post58