Around the world

Around the world

Om denna blog

På denna blog reflekterar jag dels över händelser som jag finner intrerssanta runt om i världen och dels lämnar jag här reseskildringar från mina resor.

Resume

ReseblogPosted by HP Nilsson 12 Jun, 2012 17:38

Tisdag den 12 juni 2012

Sammanfattning
Denna resa kanske inte varit den mest spektakulära av mina kinaresor. Men det har kanske heller inte varit meningen. Syftet var egentligen att besöka Ningxia. Resten var mer bonusspår och omfattat sådant jag ’missat’ tidigare och mer vanliga kinesiska städer och byar ’of the beaten track’, så att säga. Inte mindre intressant. Jag har sett kinesiska klassiker som Hangzhou och Gula Bergen (HuangShan), noterat att Henan-bor är precis så otrevliga som man kunnat förvänta sig, rest genom landsbygden och sett risfält, berg och öken, hittat ett par av landets mysigaste ’backpacker-chill out places’ – Old City Youth Hostel i Gula Bergen/Tunxi och Xiangzimen Youth Hostel i Xian -, upptäckt en ny stadsdel i Xian och vandrat genom en parad av gamla huvudstäder och därmed fördjupat mina kunskaper i Kinas invecklade historia och fått känna historiens vingslag under mina fötter. Konstig formulering det sista kanske. Det blev i alla fall en 400 mil in alles, på en höft räknat.

Mest av allt har jag upptäckt att NingXia, som jag trodde var en fattig, anonym och rural utpost i själva verket är mer moderniserad än många centrala provinser. En välutvecklad infrastruktur, trevlig atmosfär, vänliga människor, god mat och en lång och intressant historia som tangerar den kinesiska civilisationens vagga. Provinsen har en mycket varierad geografi, allt man kan önska, med berg, öken och vatten. Lite varmt förståss för en nordbo…

Den inhemska utvecklingen i Kina
Kina utvecklas och dekadensen med den. Dock inte så farligt som man kunde befarat. Fortfarande är nudelsoppan ett centralt inslag i vardagen och verkar förbli så. Att tillgången på kaffe ökat må väl vara förlåtet, inte så många som dricker kaffe ändå. Likaså spelar det väl ingen roll om man dricker Baijou eller Gordons Gin. Glass har däremot kommit för att stanna, mjukglass och pinnaglass, smakar precis som hemma, men det kan väl vara förlåtet det också. Det svalkar faktiskt bra i värmen.

Söta konditorivaror, franska kök och italienska pizzor kan man däremot ifrågasätta va fan dom gör här. Kina som har ett kök som är tusen gånger större än hela Europa tillsammans, dessutom effektivare och näringsriktigare, behöver väl inte denna skräpmat. Killen som serverade på det västerländska caféet i Datong var faktiskt själv motståndare till utvecklingen och tyckte att det är inget annat än ’fashion’. Bara ett sätt att impa på brudarna eller affärsbekanta. Så klart är det det, jag kunde inget annat än att hålla med honom. Men som sagt är det ändå ett förhållandevis litet inslag i vardagen.

Underhållning
Jag brukar säga nåt om musiken här… Det är ju inte Kinas starka sida och det finns inte så mycket att säga egentligen. Popmusiken är fortfarande usel och det har inte förbättrats nämnvärt. Inte för att dom är dåliga musiker, dom bara saknar personlighet. Och det är sällan man hör stämsång. Ingen rock ’n’ roll här inte. Knarkar för lite kanske… Folkmusiken är lika tråkig med undantag för Tibet och XinJiang som sätter lite studs på rytmen. Snygga tjejer dessutom.

Mer urbana folkliga sånger kan vara ganska underhållande däremot, speciellt ocm man får höra nån blåsorkester eller så. Dom kan ösa på ganska bra med ganska kärva klanger som för tankarna till jazz eller blues men på ett kinesiskt vis. Den klassiska musiken, typ Pekingopera och så, är också intressant men ganska ogripbar. Jäkla oväsen emellanåt, men det är ju kul i och för sig. Det finns vacker och suggestiv strängmusik också för den delen.

TV-utbudet är fruktansvärt uselt. Mängder med evighetssåpor, känns som det är samma serier som för tio år sedan. Annars är det 32 nyhetskanaler samt militärmagasin, sport och enstaka naturprogram. Det händer undantagsvis att man lyckas pricka in någon dubbad amerikansk B-film och, om man har riktig tur, någon gammal kinesisk långfilm.

Urbaniseringen
På det större planet börjar man kunna se ett mönster i den inhemska utvecklingen. I början på seklet byggdes massor med banker och varuhus. Mycket kritik hördes då att man kanske borde bygga bostäder istället. Under mina resor åren därefter har jag noterat med viken frenesi vägar, järnväg och andra kommunikationer byggts ut. Kina måste idag vara världsbäst på järnvägar och mobiltäckning. Man bygger vägar idag också men ett grundnät tycks ha skapats nu i de flesta provinser. Nu, 2012, blir man istället chockerad med vilken hastighet man bygger bostäder. Kanske har det hela tiden varit en medveten politik - först skapar man ett investeringsunderlag, sen skapar man en infrastruktur och därefter kan man urbanisera. På riktigt.

Analys
Utvecklingen, ja. I 30 år har Kina haft en årlig BNP-utveckling på ca 10%. Otroligt! I västvärlden har man lite skadeglatt väntat på att den kinesiska ekonomin skulle bli överhettad eller att utvecklingen i alla fall skulle mattas. Ingenting tyder emellertid på detta. Snarare tvärtom, det verkar som det är nu utvecklingen börjar på allvar!

Faktiskt har senaste dagarnas nyheter gett en (oroande) bild av en helt ny världsordning. Inget som var oväntat kanske men nu känns det plötsligt högst påtagligt. Det är bara politikerna där hemma som inte vaknat än utan väljer att stoppa huvudet i sanden. Vi borde förberett oss på detta för femton år sedan.

Asien, hälften av jordens befolkning, enas nu med Kina som drivmotor! Europa kan inte hålla sams och verkar helt ute, hela Mellanöstern är snart ett enda stort inbördeskrig och amerikanarna, som kraschat sin egen och alla andras ekonomi, fortsätter envetet med sin aggressiva politik och har svårt att komma med något nytänkande.

Problemområden som Afghanistan och Burma kommer nu sannolikt att styras upp av Kina och Afrika, som västvärlden i 60 år misslyckats med att få på benen – tja, ambitionerna har väl inte varit så höga egentligen– börjar nu leva upp genom ett samarbete med Kina. Långt efter naturligtvis…

Med tanke på att Europa och USA i decennier enbart valt att klaga, skälla och peka finger åt Kina, och även Ryssland för den delen, är ju samarbetsviljan inte så stor på den fronten. So it all makes sence… Kanske dags att emigrera?

Eftertext
Summa summarum har det, trots frånvaro av allt för spektakulära fenomen, varit en mycket intressant resa som gett flera nya och fördjupade insikter om både landet och omvärlden. Många frågor återstår dock att besvara, till exempel – VEM FAN BLANDAR ALL BETONG?

Tack för denna gång och hoppas ni haft en givande och underhållande läsning.

  • Comments(3)//aroundtheworld.hpnilsson.se/#post64